söndag 1 februari 2015

Himmelstrand första recensionen i min läsutmaning

Innan jag läste John Ajvide Lindqvists bok "Himmelstrand" från Ordfronts förlag hade jag hört en hel del om honom och det var nästan bara positiva saker.

 
Men framför allt gillade jag filmen "Let me in" som är den amerikanska versionen av hans bok "Låt den rätte komma in". Det var nog därför som jag verkligen såg fram emot att få läsa den här boken med det charmiga omslaget som talar till oss campare. Men det tog inte många sidor innan man förstod att det här inte skulle vara någon trevligt utflykt utan en campares värsta  mardröm. För fyra olika familjer vaknar upp en morgon på en för dem helt främmande plats, men framför allt så är de inte på campingplatsen de var på kvällen innan när de gick och lade sig. Platsen de vaknar upp på är bara en helt öde plan grässlätt. Deras GPS-er fungerar inte, det finns ingen el. eller tillgång till telefon om de inte står på taket av en husvagn och på radion spelas bara Peter Himmelstrands schlagers.

De tio personerna sex vuxna, två barn en hund och en katt är helt fångade i ödsligheten där gräset luktar blod, himlen är utan sol och det börjar hända saker som de inte alls förstår. De ser saker som de inte tror att de kan se för det är t.ex. demoner från barndomens mardrömmar eller sin döda pappa.
För att de ska få någon struktur över tillvaron beslutar de sig för att ta de fyra bilarna och åka rakt fram i ett varsitt tänkta väderstreck. När de har kommit en bit sätter de ned en pinne i marken och fortsätter rakt fram tills de knappt kan se pinnen i bakrutan. De försöker fortsätta på det viset tills de kommer fram till något eller någon. Hur långt de än åker ser de ingenting förrän de ser sina personliga fasor, det de är mest rädda för här i livet.
Ingen av de fyra bilarna klarar av att hitta någon som kan hjälpa dem utan de återvänder i panik för att rädda sig i lägret. Men de är inte trygga där för alla har sin egen demon att kämpa emot och fast det är barn i lägret blir det bara värre och värre tills några inte alls står ut.

Den här boken går knappt att recensera för det är så absurda saker som sker men ändå så mänskliga för vi klarar ju inte hur mycket som helst. Jag ger boken ett "Hm!?" i betyg vilket motsvarar en 3-a.
                                         ___________________

-"Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser. Och så mörknar himlen. Regnet är på väg, som en befrielse. Men det är ett regn som ingen ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Det är nu den verkliga mardrömmen börjar. Himmelstrand är en häpnadsväckande originell historia om tio människor som är så tragiska, absurda och modiga som väldigt vanliga människor ofta är. Och som alla tvingas välja mellan ont och gott, mellan splittring och gemenskap.
John Ajvide Lindqvist är tillbaka med en berättelse som tar skräckromanen till en plats där den aldrig varit förr."

DSC_0698 (1)

Jag måste bara tacka Helena på Fiktiviteter att jag läste din recension och kommentarerna för det gör att jag förstår den här boken lite bättre. Det är nämligen så att John Ajvide Lindqvist skriver en kommentar hos henne och rätar ut en hel del frågetecken:

-"Jag håller på med del 2, ”Rörelsen – Den andra platsen” där en hel del av det som verkar konstigt förklaras. Förhoppningsvis knyts säcken sedan ihop ordentligt i del 3, ”X – den sista platsen”, men det dröjer några år. Rörigheten är som den är, men frågetecknen ska nog rätas ut vad det lider".

2 kommentarer:

FREEDOMtravel sa...

Jag har också läst den. Jag har läst ALLT av Ajvide Lindqvist och ÄLSKAR hans böcker. Det här är dock den jag gillar minst... Jag tyckte att den var lite konstig, men kanske blir det mer förklarat med en uppföljning!

Eva Trillian sa...

Det här är inte (har inte varit?) min genre (vad nu DET är) men den här boken är jag verkligen nyfiken på. Kanske ska man vänta med d en till det finns del 2 och tre ... jag är inte så bra på att vara nyfiken (FÖR nyfiken) - och att behöva vänta på fortsättningen om den är bra ... ja, jag vet inte det jag ..Tack för recensionen som nu gjort mig än mer nyfiken :)