söndag 16 augusti 2015

Djävulens tonsteg av Hans-Olov Öberg


v


Nu har jag läst Djävulens tonsteg som är första delen av Hans-Olov Öbergs trilogi, utgiven Kalla Kulors förlag. Den handlar om tolvåriga pojkar som sjunger i en av Västerås skolkörer samt även i Domkyrkans gosskör. Handlingen i den här boken utspelar sig 1978, ett roligt sammanträffande är att jag också var 12 år det året och även jag bodde i Västerås. 


Fast där slutar likheterna, för jag sjöng inte i någon kör alls utan jag nöjde mig med att spela fotboll på fritiden och jag bodde inte heller i närheten av platserna där bokens händelser utspelar sig. Trots detta faktum måste jag erkänna att jag blev ändå väldigt förtjust i den här boken tack vare att jag kände igen mig i min barndoms stad och hur livet i stort var under 1970-talet.


Händelserna i boken börjar med att beskriva hur de olika pojkarna i kören, Jimmy, Elias, Henrik och Colin hur de samlas inför dagens sångövningar i domkyrkan. Pojkarna tävlar sinsemellan för är att vara först på plats inför dagens övningar, för kommer man först så får man stå närmast ingången, annars blir man undanknuffad ned i hörnet när altgänget kommer med tjocka Ove i spetsen. De är de tuffa killarna i 7-8-an som snart hamnar i målbrottet men än så länge håller deras röster.

 Alla som ville något med sin sång köpte den mörkblå v-ringade plyschtröjan med köremblemet på för alla visste att körtröjan gav pluspoäng hos körledaren. Självklart så har Jimmy och Colin en sådan tröja. Fast Jimmy är den enda som har den tuffa och  Skiyotjackan och bjuder även generöst på geléhallon direkt ur påsen. Hur kan han ha råd med detta, för i pojkarnas värld så tjänar hans föräldrar inte mer än några andra föräldrar.

 
  
Jimmy som är den stora solisttalangen har fått äran att vara den elev som alltid får gå upp till körledaren tillika deras magister och hämta dagens noter. Tiden går och i stället för Jimmy kommer magistern ned för trappan med noterna under armen. Men var är Jimmy?


Efter 11 timmars letande hittas han mördad i domkyrkan. Vem kan ha mördat en oskyldig 12-årig pojke?  En galning? En klasskompis som varit avundsjuk på Jimmys talang? Eller kan det vara så att han hade kopplingar till den undre världen som det går rykten om? Man får följa polisens arbete genom polisen Benny Modigh, han väljer att arbeta på ett litet annorlunda sätt, då han samarbetar med journalisten Annelie Fri som tidigare arbetade som krigskorrespondent. Sedan får man även följa EliasFagervik som är Jimmys vän i kören.  
När de börjar gräva i den döde gossopranens liv verkar han inte vara så oskyldig som han velat ge sken av, han hade nämligen någonting för sig med de stora killarna i skolan.

Boken är skriven i ett lugnt tempo med en härlig 1970-tals stämning som gör att man tycker om boken, fast den har ändå en nerv som håller upp spänningen. Men framför allt är det slutet som gör hela boken för då händer det verkligen oväntade saker!
Jag ger den ett stort HI! i betyg!

1 kommentar:

tankar från mitt fönster sa...

Jag tycker också om den fångade stämningen i boken. Bodde inte där på 70-talet men tycker ändå om miljöskildringen av Västerås. En lättläst bok, mindre bra intrig kanske men den får medelbetyg av mig. Ha en bra fortsättning på sommaren!