Recension av Barnet i mossen

Nu har livet börjat ljusna för mig för nu äntligen efter veckor med fel glas i mina nya glasögon som skulle ge mig synen tillbaks efter månader med bara ledsyn. Det har visat sig att jag har grå starr så jag får räkna med sämre sy igen tills det blir dags för en operation. Någon som har erfarenhet av grå starr? Du får gärna skriva några rader och berätta hur det var för dig.

Här kommer nu Pockethexan Annis recension av boken "Barnet i mossen" skriven av Siobhan Dowd. Någon som har läst den?
  

-"Hej!

Nog ser du bättre med dina nya glasögon alltid, när du såg boken på 
bordet i trädgården i Wehlen! Här kommer min recension:

Barnet i mossen av Siobhan Dowd från Atrium förlag.

Året är 1981. Det är en mycket orolig tid både i Nordirland och i övriga 
Storbritannien, med konflikter mellan katoliker och protestanter, med 
etnisk rensning, bomber, mord, hungerstrejker och kravaller. Vi får 
följa huvudpersonen, unge Fergus, under en period detta år då han  
arbetar med sina examensprov, sliter med lojalitetsfrågor, finner 
kärleken och framför allt finner barnet i mossen. En period då han helt 
enkelt mognar som person, även om han redan är en ansvarsfull tonåring 
som inte har något emot att ta hand om sina småsystrar.

Fyndet av barnet i mossen flyttar fokus från den konfliktfyllda vardagen 
till något nytt, något oväntat och annorlunda. En välkommen förändring 
som också flyter in i det stora sammanhanget. Med fyndet kommer Cora 
till orten tillsammans med sin mamma och Fergus ser till att de bor på 
det slumrande B & B som hans mamma har försökt att starta hemma. Cora 
och Fergus finner förstås varandra och har det vuxna gärna kallar för en 
semesterflört, men det är inte där bokens huvudhandling ligger.  Detta 
är ingen kärlekssaga, det är en berättelse om en tid och en plats och en 
tonåring som inte bara säger "å ja ba".

Boken är skriven med ett lättläst språk som driver handlingen framåt. 
Dialogerna och personbeskrivningarna känns trovärdiga och okonstlade. 
Jag brukar ofta undra varför det skrivs en bok eller görs en film om en 
kort period i en persons liv, men här känns det som en väl vald period. 
Det är med en behaglig känsla av mättnad och framtidstro som jag lämnar 
Fergus när boken är slut. Tack fina Pockethexan för att jag fick läsa den!
Betyget blir ett litet Hi! det betyder en fyra.

Kramar Anni"

Recension av Tystnaden

Pockethexan Malin har läst och recenserat "Tystnaden" av Shusaku Endo från Atrium förlag. Boken kom ut redan 1966 men har nu getts ut igen med en ny översättning. Boken har även gjort en film av boken och det är ingen annan än den kända filmregissören Martin Scorseses. På engelska heter den Silence och den hade premiär mars i år.

-"Under 1960-talet var kristendomen förbjuden i Japan och de som ändå hade denna tro förföljdes, fängslades och torterades svårt. De missionärer som skickats dit från Europa försvann under mystiska omständigheter. 

I boken "Tystnaden" ,av Shusaku Endo, får man följa några unga portugisiska jesuitpräster som illegalt tar sig in i Japan för att fortsätta missionsverksamheten samt söka svar på vad som egentligen hände deras högt älskade lärare och trosbroder, Ferreira. 

Boken kom ut första gången 1966 och jag har precis läst den nyare utgåvan av översättarna Eiko och Yukiko Ouke. För att komma närmare 1600-talets verklighet samt likna författarens ursprungliga version baserat på 1910-års bibelöversättningar, har översättarna försökt hålla sig till en ålderdomlig språkstil vid bla. bibelciteringar, ortsnamn och diverse dialoger. 

I början tyckte jag boken var väldigt svår att komma in i, språket tilltalade mig inte riktigt och det var rörigt, inget sammanhang kändes det som. Hade jag inte blivit förfrågad om en recension av självaste Pockethexan hade jag nog lagt undan boken men som tur var fortsatte jag läsa och den visade sig vara bra. 

Koncentrationen ligger på prästen Sebastian Rodriques, en av jesuitbröderna som åker till Japan. Första halvan är brevskrivande och i jag-form. Upplevelser och tankar som portugisen har under den tuffa färden över osäkert hav och den första tiden i det Kristushatande landet. 

Andra delen är skriven i berättande-anda, sett ur betraktarens ögon. Rodriques nämns här som Padre, eller prästen. 

Det är en intressant roman med många andliga tankar. Skillnaderna mellan den kristna tron och buddhismen jämförs, likaså tillbakablickar till Kristus lidande och sveket från Judas.

Under en period tvivlar Rodriques på Guds tystnad och existens och funderar mycket på meningen med livet. Just tankebanor om människors fasta tro på någonting och svårigheten att övertyga andra något man brinner för går som en röd tråd. Vem är stark? Vem är svag? Vems tro är den rätta? 

Boken har filmatiserats och det ska bli kul att se hur Martin Scorsese lyckats göra en film av dessa tankar och frågeställningar som dominerar i "Tystnaden". 

Jag ger boken en stark trea och överlåter stafettpinnen till min älskade man som också vill läsa den. 

Kram Malin"

Recension av Gå om intet

Nu har Pockethexan Malin läst och recenserat Sandra Gustafssons bok "Gå om intet" från Hoi förlag.

Tyvärr har jag ännu inte fått ordning på mina ögon än utan väntar på att glasen till mina nya glasögon som jag var och prövade ut förra veckan ska komma.

Därför är jag så glad för att Pockethexan Malin inte har några sådan problem utan har med glädje läst och recenserat Sandras bok. Hoppas att det kan vara något för dig också för om du är i närheten av Märsta badhus kanske boken ligger kvar och väntar på att du ska komma och hämta den.

-"Jag har precis avslutat Sandra Gustafsson's "Gå om intet", en lättläst spänningsroman om avund, osäkerhet och tillhörighet. Där önskan om att synas, bli älskad och bekräftad, för människor till drastiska beslut här i livet. 

En till synes helt vanlig kille (Joakim) blir brutalt mördad och misstankarna riktas direkt till hans flickvän, Sara Bergman och till hans egen bror, Tobias Vall. Hade de två planerat mordet tillsammans eller är någon av dem helt oskyldig och ovetandes trots de klara bevis som verkar finnas?!

Handlingen utspelar sig mestadels i två förhörsrum där de anklagades versioner går brett isär. Båda skyller mordet på den andre och skickligt har författarinnan skapat ett ifrågasättande som gör att läsaren (åtminstone jag) tvekar långt in i boken på vems sanning som egentligen är den rätta. Sara, den osäka lilla tjejen som gör allt för att passa in och känna sig älskad och behövd, eller Tobias, den obetydlige men starkt övertalande lillebrodern som känner sig utanför och jämt placerad i andra hand. 

Mellan kapitlerna om förhörsledarens försök att få fram vad som hänt och vem som är skyldig, får läsaren följa med på en bakgrundshistoria om huvudpersonerna. Det är en känslofylld story som griper tag i hjärtat och ger stundtals obehaglighetskänsor och sorgsna medkänslor. 

"Gå om intet" är byggd med korta kapitel vilket gör den till en bladvändare. Sandra Gustafsson är duktig på att förmedla känslor, med få ord får hon fram en stämning som sätter sig fast. Hon skapar även rum för eget fritt tolkande. Inga djupa detaljer utan kortfattade meningar som tex "...kanske var det så här det kändes precis innan man dog. Innan det blev svart. Innan man dog." (s 99). Jag gillar det sättet att skriva, ändå tar denna bok mig inte med storm. 

En hammock-underhållning, några timmar i nån annans värld och vips är boken utläst. 

Medelvärde ger jag boken "Hm!?" (en 3:a.)

Jag lägger denna bok,med några rader om Pockethexorna.blogspot.se, i bokbytarhyllan på Midgårdsbadet i Märsta. En perfekt läsning vid poolkanten en solig dag. Förhoppningsvis nappar nästa läsare på att skriva en egen recension också ☺️

Kram Malin"